Allt om Byssbon

Från byalag till samhällskooperativ

I början av 1970-talet fanns det ytterst få barn och ungdomar i Korsmyrbränna och Högarna. Ungdomarna hade lämnat byarna för att studera eller söka sig arbete i Östersund, Stockholm och andra orter i landet där arbetsmarknaden var gynnsam. Mellan 1972 och 1985 flyttade sex unga familjer med barn hem. Elevunderlaget för skolan förbättrades och medelåldern i byarna sänktes. Unga familjers återflyttning och inflyttning till landsbygden i Jämtland och i övriga Sverige ökade, och kulminerade under kampanjen Hela Sverige skall leva, som initierades av regeringen i slutet av 1980-talet.

Trots de unga familjernas återflyttning till Korsmyrbränna och Högarna, var medelåldern ännu hög, arbetstillfällena i byarna var få och pessimismen och uppgivenheten utbredd. Upprepade nej från kommunen, på ansökningar om hjälp till upprustning av Gamla Skolan till samlingslokal, gjorde inte stämningen bättre. 1984 var läget för byarna kritiskt. Skolan var nedläggningshotad, den enda bussturen skulle dras in, vägen mot Ollsta var i miserabelt skick. Lanthandlaren stod inför pensionering och likaså taxiägaren. Oron över att dessa företag skulle försvinna var stor.

Byalaget

1985 bildades ett byalag, som bestod av invånarna i Korsmyrbränna/Högarna, Fagerland och Ollsta. Studiecirkeln “Levande landsbygd” startades. Där diskuterades byarnas framtid, problem och möjligheter. Många små fester och gemensamma projekt skapade samhörighet, bygemenskap och intresse för bygdens fortlevnad och utveckling. Flera familjer visade intresse för att återvända till byarna och behovet av ytterligare bostäder blev akut.

1986 kunde Hembygdsföreningen äntligen, med hjälp av ett litet bidrag från en fond i Stockholm och från kommunen och med mycket ideellt arbete och material från byborna, renovera samlingssalen i Gamla Skolan.

I Nya Skolan inrättades en vävstuga i lärarbostaden som stod tom, då läraren som bott där gick i pension efter 37 års tjänst i byskolan.
En ishockeyrink byggdes i anslutning till skolan, med hjälp av ett bidrag på 8 000 kr från kommunen och i övrigt ideella insatser,.

Efter många och långa diskussioner mellan bybor och företrädare för kommunen och bostadsföretaget HSB, om behovet av ytterligare bostäder, insåg byborna att man själva måste ta ansvar för bostadsbyggande och sysselsättning. Kommunen och HSB var inte beredda att bygga bostäder i våra byar.

Samhällskooperativet BYSSBON

För att få låna pengar till stora investeringar måste en fastare organisation än byalaget inrättas. Därför bildades i juli 1987 Samhällskooperativet BYSSBON. Efter att ha tittat på olika organisationsformer enades byborna om att arbeta i kooperativ form, eftersom det kändes viktigt att varje medlem hade lika stort inflytande: En medlem — en röst.
Från starten tecknade sig 27 personer för medlemskap, däribland flera pensionärer. Exempelvis Albert Andersson, Anny Hemmingsson och Eva Andersson arbetade ända från början mycket aktivt i föreningen. Hösten 1999 har föreningen 62 medlemmar, en mycket bra anslutning, eftersom byssboområdet bara omfattar ca 55 hushåll.

Ändamålet med BYSSBON är att underlätta för människor att bo kvar i, och att flytta till, våra byar. Början på ändamålsparagrafen lyder:

Föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att initiera, stimulera, utveckla och driva verksamheter såsom permanent boende, småskalig företagsamhet, service samt utbildnings-, fritids- och social verksamhet, i syfte att skapa sysselsättning för medlemmarna och därmed möjliggöra en inflyttning till Högarna, Fagerland och Ollsta. . Medlemsavgiften är 1000 kronor eller 40 timmars oavlönat arbete, vilket skall göras inom ett år från inträdet.

Till BYSSBONs förste ordförande valdes Thorsten Häggström, Fagerland, men han avsade sig uppdraget efter endast några månader. Efter honom valdes Stig Andersson, som var ordförande tom 1994. Senare års ordföranden har varit Evy Johansson, Barbro Larsson, Ninna Kallin, Lars-Åke Olofsson, Leif Ahlin, Åke Annernäs och Karin Andersson.