50 års historia

Bakgrund

I Nanny Nilssons förnämliga dokumentation över Korsmyrbränna och Högarna byar från 1750 till 1975 kan man på sidorna 88 – 89 läsa:
”I mars 1891 hölls en bystämma där det beslutades att byn skulle bygga en skola och att kostnaden skulle tas ut per fyrk. Man bestämde priset på det virke som byborna skulle leverera och på dagsverken (ett dagsverke 2:- ett komb. karl-och hästdagsverke 3:-) Vid entreprenadauktion den 2 maj 1892 hade de båda byborna Anders Hansson och Johan Olofsson det lägsta anbudet, 1.150:- Skolhuset skulle stå färdigt den 15 sept. 1893. Redan 1891 lades stenfoten (material från Vargstenen) av August Rydman mot en ersättning av 1.25 pr aln för kilning och läggning. Ritning till skolan utfördes av folkskolinsp. Adolf Kjellin från Östersund till en kostnad av 14:-

Invigningen av skolan blev en stor högtid i bygden. Tre präster var närvarande: Kyrkoherde Genberg och kom. Hasselgren med sin son…Skolhuset invigdes samtidigt till bönhus. 1911 inköptes skolhuset av skoldistriktet för 3.900:- (3.500?). Dessförinnan hade utbetalats hyra till byborna”.

1936 togs en ny skolbyggnad i bruk, och den gamla skolan användes allt mindre, även om köket tjänstgjorde som postkontor 1942 – 1950 och stora salen nyttjades till träslöjd ett tag in på 1950 – talet. När EFS 1956 invigde det bönhus som byns förening uppfört, fanns det inte längre någon användning för den gamla skolan och Häggenås kommun ville avyttra den.

Gamla skolan – basen för Hembygdsföreningen

Den 8 dec 1957 hölls ett sammanträde med Högarna och Korsmyrbränna byam������������������n för att diskutera ett protokollsutdrag från fullmäktige i Häggenås kommun, ”enligt vilket gamla skolhuset i Högarna, reg. nr. Korsmyrbränna 2:1, utan vederlag skulle överlämnas som gåva, till förening som bildas för fastighetens förvaltning och på vissa i protokollsutdraget angivna villkor. De närvarande beslutade enhälligt, på därom av ordförande framställd fråga, att emottaga fastigheten på dessa villkor”.

”Till styrelse intill dess att föreningen bildats, och att utarbeta stadgar för densamma utsågos:
Ingemar Nilsson, Högarna
Sten Winterqvist, Högarna (sekreterare)
Hilding Jonsson, Korsmyrbränna
Suppleanter:
Hjalmar Höglund, Högarna
Severin Erkebo, Korsmyrbränna

”Något vidare förekom ej för dagen” avslutade Sten sitt protokoll från mötet som blev upprinnelsen till en del frustration och till mycket hårt arbete, men också mycken glädje och otroligt många givande möten med människor från hela världen.

Högarna Hembygdsförening bildas

Den 2 februari 1958 antogs stadgarna för föreningen och styrelsen kompletterades. Den skulle bestå av fem ordinarie ledamöter och fem ersättare. Som ordinarie ledamöter tillkom Arthur Nyquist, Högarna och Ivar Aronsson, Korsmyrbränna. Ersättarna utökades med Erik Hemmingsson, Korsmyrbränna, Karl Andersson, Högarna och Haldo Olsén, Högarna. Till revisorer valdes Agnar Rönnestrand, Korsmyrbränna och Sigge Nilsson, Korsmyrbränna med Viktor Olofsson, Korsmyrbränna och Hemming Olsson, Korsmyrbränna som ersättare. Eftersom Sigge Nilsson fortfarande är föreningens revisor, har vi alltså TVÅ 50-årsjubilarer!

Fördjupad kunskap om, och kärlek till hembygden

Stadgarna för Högarna Hembygdsförening består av åtta paragrafer. Den första, pampiga paragrafen lyder:
”Högarna Hembygdsförening har till ändamål, att sedan gamla skolan, registernummer Korsmyrbränna 2:1 i Häggenås kommun, av kommunen erhållits som gåva, tillhandahålla lokaler för ortens föreningsliv, därjämte är föreningens syfte att inom orten verka, att natur – och kulturminnesmärken bevaras, samt för fördjupad kunskap om, och kärlek till hembygden. Föreningen äger för sin verksamhet besitta fast egendom.”

Mötet för bildande av föreningen avslutades med följande beslut:
”På förslag av Viktor Olofsson, beslutades att offentlig dans t. v. ej skulle komma ifr����ga i lokalen”

Protokollboken

En svart liten skrivbok, med handskrivna protokoll, hängde med ��nda till 1995 då datoranvändningen gjorde skrivandet så mycket snabbare och enklare, men kanske inte lika sp��nnande? Antagligen h��lls många möten utan att protokoll fördes. Det ser ju litet underligt ut att efter mötet i feb 1958 inget finns antecknat förrän i april 1962. Då beslutades att en mätare på gamla skolan skulle monteras bort för att få ned strömkostnaden till nästan hälften. Man skulle också ta fram ritningar för ombyggnad av lokalen, med kostnadsförslag.

Hoppsan…

I maj 1964 var det dags för nästa möte. Ärende för dagen var: ”Skrivelsen ur protokoll med Lits Kommunalnämnd, som befriar Högarna Hembygdsförening från åläggande att hålla skolan tillgänglig som samlingslokal, föredrogs för de närvarande av ordf. Enär något anslag från Lits kommun för rep av gamla skolan ej kommer att anslås ansåg styrelsen att det vore bäst att pröva avyttra densamma vilket även mötet ansåg. Mötet beslöt att infordra anbud å gamla skolan, och anförtroddes styrelsen att infordra och annonsera detsamma”

Gamla skolans vidare öde

Den 25 januari 1974 verkar åtminstone styrelsen för Högarna Hembygdsförening ha fått nog, när de håller ett möte med ovanstående ärende. Sekreteraren Sten Winterqvist skriver: ”styrelsen anser att gamla skolan icke kan stå som den ������������������������������������������������������������������������������������r i nuvarande skick, enär den är så pass bristfällig i många stycken, att den inom en snar framtid tar ännu mera skada och följaktligen förlorar allt värde���������.

Ord och inga visor

”Styrelsens förslag går ut på att skolan utannonseras och säljes så den kommer i någons ägo som tar ansvar för den. Den eller de som är emot detta förslag måste då ta på sitt ansvar att vidtaga de rep. och åtgärder som behövs för att skolan inte tar ytterligare skada och förlorar sitt värde. Vidare beslöts att kalla till möte med Högarna byamän i detta ärende.” Den 6 februari 1974 beslutade styrelsen för Hembygdsföreningen, efter samråd med Högarna byamän, att skolan skulle annonseras ut mot anbud med fri prövningsrätt.

Inget attraktivt objekt…

Det gick ytterligare tre år utan att någon stark spekulant hörde av sig. Huset var nu i ett bedrövligt skick. Taket var dåligt, skorstenen hade rasat , bron hade murknat och fallit ihop, de flesta fönstren var sönderslagna, golvet i salen var utslitet, elen var bortkopplad och elledningarna obrukbara. Ja, listan över brister kunde göras hur lång som helst.

men ändå ett kulturarv!

Den 18 maj 1977 var det dags för ytterligare ett kapitel i följetongen om gamla skolan. Då samlades styrelsen för Högarna Hembygdsförening och ytterligare ca 20 bybor för att än en gång diskutera ev försäljning av skolan. En bybo visade ett visst intresse för att köpa huset och göra om det till bostad, men den största anledningen till hans intresse var att huset skulle få finnas kvar. Många röster höjdes nämligen för att ”bränna ner rucklet”, och med bilden av huset framför sig kan man ju på sätt och vis förstå ställningstagandet. Några kvinnor tyckte att man åtminstone kunde försöka städa upp och skura i huset. Den som till slut kanske fällde avgörandet var Ingemar Nilsson. Han satt där med armbågen mot knäet och sög eftertänksamt på sin pipa, innan han lågmält undrade om vi verkligen ville göra oss av med det kulturarv som gamla skolan utgjorde, och berättade om hur hårt bybor hade slitit för att få huset klart till det datum som bestämts, den 15 september 1893.

Mötet enades om att avvakta ännu en tid för att man skulle undersöka om möjligheter nu fanns att få lån och bidrag för upprustning av huset.

Nya kvastar…

Den 2 september 1977 kallades till möte för att välja ny styrelse, då alla ledam��ter utom Ivar Aronsson hade begärt avgång. Nya i styrelsen blev nu Stig Andersson, Högarna, Tryggve Johansson, Korsmyrbränna, Kjell Johansson, Högarna och Ola Jonsson, Högarna.

I oktober 1977 kunde mötesdeltagarna äntligen ta del av lite positiva tong��ngar. Nu var ärendet gamla skolans renovering! Förslag till en renoveringsplan, uppdelad i fem etapper, togs fram, och arbetet med kostnadsberäkningar fördelades mellan de närvarnde styrelsemedlemmarna.. Planeringen var ett stort och viktigt arbete, som tog lång tid.

I januari 1978 skickades en ansökan om bidrag till upprustningen av skolan till Östersunds kommun, vilken avslog ansökan. En ny ansökan gjordes i april 1982. Denna blev liggande på kommunen till maj 1984! Även nu blev det avslag , med motiveringen att det fanns en samlingslokal i närheten, (Storhögen, 6 km bort) som genom kommunens medverkan rustats upp ”samt med hänsyn till det begränsade befolkningsunderlaget i de byar som kan anses utgöra närunderlag för en eventuell samlingslokal i Högarna”. Vad det ” begränsade befolkningsunderlaget” visade sig kunna uträtta , kom att förvåna och förundra både svenska och utländska politiker, chefer och representanter för stora föreningar, media m m de följande ��ren!

Med undantag av ett möte den 30 november 1978 angående ekonomiska spörsmål, dr��jde det ända till 1 november 1985 innan nästa protokollförda möte ägde rum. Vid detta tillfälle beslutades att ”en enklare renovering skulle utföras, med början våren 1986” Ett antal projektgrupper utsågs. Det rådde sedan en febril verksamhet för att få åtminstone samlingssalen ”beboelig”.

Efter ännu en ansökan om bidrag från Östersunds kommun, beviljades hembygdsföreningen i maj 1986 5 000 kr i engångsanslag. Senare visade kommunen ett betydligt större intresse för föreningen och bidrog under arbetets gång med större bidrag.

En bland de första åtgärderna var att ta sig an innertaket i salen, vilket under årens gång med vedeldning antagit en gråsvart ton. Det var mycket sotvatten som rann nerför armar och kroppar på ”skurfolket” där de klängde sig fast på provisoriska byggnadsställningar, men oj vilken skillnad det blev!
Det utslitna golvet kunde bytas tack vare att Albert Andersson så frikostigt lovade att: ”slänger ni ut det gamla golvet, så står jag för ett nytt!”.
Som tur var, fanns ett antal utbytta fönster av samma storlek och utseende som skolans fönster i en gård i byn. Föreningen fick dem som gåva och man kunde tack vare detta lappa ihop och laga fönster så att de räckte till hela huset.
Efter många hundra timmars arbete med spackel och målarfärg, kunde Högarna Hembygdsförening bjuda in till surstr��mmingsfest hösten 1986!

Det gamla elsystemet revs ut och ett nytt kom på plats under hösten. �����Tänk om vi kunde ha en ljusstake i fönstret till advent”, dagdrömde Maj Hemmingsson. Denna dröm visade sig kunna g�� i uppfyllelse med god marginal och det blev för alla en mycket högtidlig dag!

Blodad tand

Det fina resultatet av byfolkets alla ansträngningar gav blodad tand och det planerades för ytterligare renoveringsarbete. Bristen på pengar i föreningen hämmade arbetet, men den fick också kreativiteten att blomma! Maj och Evy stegade in på en bokhandel i Östersund. Där fanns en tjock, dyr bok med titeln ”Alla dessa fonder och stiftelser” Den innehöll 5500 objekt som det gick att söka bidrag ur, och boken togs på ”öppet köp”. Sedan bläddrades det försiktigt, försiktigt i boken och ett antal, som man trodde, möjliga bidragsgivare togs fram. Att det blev en del om��jliga givare visade sig också när svaren på ansökningarna började droppa in!

Där fanns t e x ”Stipendium/bidrag från fru Brita Lunds minnesfond” Ändamålet måste ha varit mycket otydligt redovisat, f����r det som kunde ge bidrag var:”resestipendier till väl vitsordade legitimerade barnmorskor som har barnmorsketjänst eller annan sjukskötersketjänst inom Kopparbergs läns landsting���”. Tyvärr gav allt arbete med fondboken inte någon utdelning. Det kan också nämnas att boken efter väl förrättat v��rv lämnades tillbaka till bokhandeln!

Bättre gick det n��r man sökte bidrag fr��n fonder som annonserades i lokaltidningarna. Det första positiva svaret kom från en fond i Stockholm, Stiftelsen Karin och Ernst August Bångs minne! Bidraget var 5000 kr, och det kändes glädjande att en storstadsfond intresserade sig för en sådan liten förening som Högarna Hembygdsförening. Även SCA:s sociala fond bidrog med 5000 kr. Den flitigaste givaren var Häggenås brandförsäkringsbolags stiftelse för allmännyttiga ändamål, som gav hembygdsföreningen bidrag flera år i rad.

Huvva vå färg!

1987 inriktades verksamheten på renovering av kök och foajé, insättning av ny ytterdörr och bygge av förstukvist. Foajén blev ett kapitel för sig. Den skulle målas vackert gammalrosa och Maj och Evy tog sig an arbetet en sen eftermiddag. Det såg väldigt fint ut när rummet var klart och målarna kände sig mycket stolta och glada över det de såg. Men nästa dag förbyttes glädjen i chock. I dagsljus lyste väggarna grällt skära, färgen stack i ögonen! Det var bara att åka iväg och få en ny färgbrytning och att göra jobbet en gång till.

Tillsammans är vi starka

Samarbete med Högarna-Fagerland-Ollsta Byalag inleddes. Festligheter skulle anordnas för att dra in pengar till gamla skolan, ishockeyrinken och vävstugan. Det planerades f��r vårfest, sommarfest, julbazar, pimpeltävling m m och olika lotterier. Både festligheterna och lotterierna visade sig vara mycket viktiga, både för föerningens ekonomi och för den otroliga sammanhållning som växte fram i området.

Verksamheten 1988 blev hektisk. Efter ett servitutsavtal med Ingemar Nilsson kunde en avloppsanläggning iordningställas och efter lov från kommunen fick gamla skolan kopplas in på nya skolans vattenledning. Allt arbete gjordes på EN dag! Eftersom landsvägen måste grävas av, blev det en del besvärligheter med trafiken förbi stället. Och typiskt nog för sådana tillfällen, så hade nog aldrig lika många husvagnar och större ekipage passerat den platsen på samma dag förut! Men allt gick över förväntan och alla arbetade in i det sista för att bli klara. Sven-Erik Hjort hade suttit i grävaren praktiskt taget hela dagen. När han ”tvingades” ut för att dricka en mugg nyponsoppa var han så darrig att han skvimpade ut soppan! Tala om att ge det sista för den goda sakens skull!

Ta där det finns och lägg dit det fattas!

Under den här perioden gick det mesta under devisen: ta där det finns och lägg dit det fattas. Många frysboxar runt om i bygden länsades på bullar och stutbröd och i många lador och andra förråd minskade lagret av virke och isoleringsmaterial m m. När det inför målningen av huset behövdes ett antal nya ribbor, så lånade Maj utan Henrics vetskap ut en elektrisk såg, och Karl-Erik P anmälde sig frankt till jobbet. Fast det bar sig inte bättre än att han nästan direkt sågade av elsladden! Sågägaren fick ägna helgen åt reparation av sågen men sågaren klarade sig, vad vi minns, helskinnad undan äventyret.

Byssbon, en ny aktör i bygden

Efter protokollet från 1988 kommer ett hopp i boken till 1991. Där finns antagligen svaret på varför det verkar ha varit en lägre aktivitet i Hembygdsföreningen den perioden. I protokollet för 1990 står att läsa: ”Årets arbete har inskränkt sig till en del arbeten med köksrenovering.
P g a stor aktivitet inom Byssbon har nästan allt arbete inom Hembygdsföreningen varit vilande.” (Samhällskooperativet Byssbon ekonomisk förening bildades hösten 1987 för att arbeta med bl a skola, boende, utbildning och arbetstillfällen i byarna Högarna, Fagerland och Ollsta.) ��� Gammal-skola har dock utnyttjats flitigt för diverse kurser och tillställningar. D�� så få medlemmar slöt upp till årsmötet togs inga beslut om kommande aktiviteter. Ej heller behandlades frågan om ansvarsfrihet, då mötet till 3/5 bestod av styrelseledamöter!”

Vi kör igen!
1993 ansökte Hembygdsföreningen hos Arbetsförmedlingen om två ALU-arbetare (ArbetsLivsUtveckling) till hj��lp att färdigställa köket på nedervåningen och den lilla lägenheten på övervåningen. Beskedet blev positivt och tack vare detta och 80 000 kr i stöd från Östersunds kommun, blev Gammal-skola den fina och funktionella samlings- och kurslokal som många längtat efter så länge.

Gammal-skola – en skola i tiden

Och många kurser blev det.
Dåvarande civilminister Inger Davidsson besökte Byssbon på hösten 1993 och då berättade Leif Ahlin om sina idéer om hur IT skulle kunde utveckla glesbygden. Departementsekreterare Bengt Borgström uppmuntrade Byssbon att söka projektpengar och Leif gjorde tillsammans med Roland Malm, Kooperativ utveckling, Ante Jämtlid Mitthögskolan och Leif Gisslén, ITZ en ansökan till Civildepartementet om ett projekt, vars syfte var att undersöka möjligheterna att med hjälp av informationsteknologi skapa nya arbetstillfällen i glesbygd. Projektet godkändes och startade i mars 1994.
Det köptes datorer för pengarna, en datalärare från Backe anställdes och 105 personer häromkring gick grundkurs i data. Gammal-skola stod öppen dygnet runt alla dagar – ingen skadegörelse. Efter grundkursen ordnades utbildningar för elever, lärare, företagare och övriga som trodde på den nya datatekniken.
10 personer fortsatte en mer avancerad datautbildning och fyra av dem bildade ett arbetskooperativ, Telestugan, som ordnade många arbetstillfällen.
Datakurserna blockerade nästan all annan verksamhet i Gammal-skola, men ingen var särskilt ledsen för det. Gammal-skola var ju en skola i tiden. När Telestugan 1995 kunde flytta in i egna lokaler blev skolan återigen bygdens samlingslokal.

Den lilla lägenheten på övervåningen visade sig vara en tillgång och har varit uthyrd till både sommargäster och bybor som behövt en tillfällig bostad. Ett gäng tjeckiska skogsarbetare var återkommande hyresgäster under några år.

Finska pinnar

När man läser Hembygdsföreningens verksamhetsberättelser från 90-talet förundras man över hur mycket som hände med årsmöten, byfester, jaktmöten och kalas av alla de slag.
Under den mest aktiva Byssbo-tiden fick vi också många studiebesök från hela världen och de flesta fikade och fick information runt borden i Gammal-skola. Det kom vetgiriga människor från, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, England, Ryssland, Ukraina, Tanzania, Japan, Sydafrika och Uruguay, såväl som utvecklingsgrupper runt om i Sverige och myndighetspersoner från Sverige och Bryssel. Många intressanta möten fick vi vara med om och det lärde vi oss mycket av. I början var det nervöst att prata inför främmande människor, ibland med tolk, men det var också en bra träning.
Kaffe och stutar med mesost var populärast som fika. En gång gjorde Maj och Ann-Margret sig till och bakade finska pinnar till ett finskt studiebesök, men det var det ingen som tyckte det var roligt.

”Je ha läst te boka…”

Under 1997 pågick ett EU-projekt med medel från Landsbygdsutvecklingsprogrammet, mål 6. Nanny Nilssons handskrivna dokumentation om Korsmyrbränna och Högarna byar till en databas. Jobbet utfördes av Telestugan, trycktes i 200 ex och blev en mycket välläst bok. En fortsättning av bydokumentationen från 1975 och framåt påbörjades. Det jobbet är inte klart än och kanske inte ska bli det heller, för det händer ständigt nya saker i byarna.

Bakastugu

På Hembygdsföreningens tomt ligger en modern bakstuga med två vedeldade ugnar. Där bakas tunnbröd till jul, påsk, älgjakten och världsproblemen dryftas. Hösten 1999 tog föreningen över Bakstugan fr����n Byssbon, som skött uthyrning och drift sedan 1990 då bakstugan byggdes.

Spruthuset

Mitt emot Gammal-skola står ett litet rött hus, som idag används som vedbod. Inte alla vet att detta oansenliga hus har ett viktigt förflutet. Det har nämligen varit byns spruthus och härb��rgerade den stora brandspruta som användes vid eldsvådor. Spruthuset stod nedanför gamla Konsum och när det togs ur bruk flyttades det av Albert upp till Sve där det användes som garage. 1992 flyttades det till Gammal-skola där det passande nog står bredvid branddammen. Men sprutan och skåpet med hornet saknas tyvärr.

Miljöstationen

Folk i Korsmyrbränna och Högarna har länge varit miljömedvetna och Ingrid och Annica Nilsson såg till att vi också fick en egen källsorteringsstation. Den ligger mitt i byn och används flitigt.

Mjölkbryggan

Förr var det gott om mjölkbryggor i byarna, men de försvann när mjölkbilen kunde hämta mjölken direkt från g��rdarna. Många saknade mjölkbryggan där man kunde sitta och dingla med benen och 2007 byggde Henric Hemmingsson och Arnold Nilsson en brygga enligt gammal modell. Den står vid Gammal-skola och samtidigt som man dinglar med benen kan man läsa vad som står på anslagstavlan eller titta på ungdomarna som trotsar tyngdlagen på Dirt Jump-banan bredvid.

Adventsgranen

I god tid sätts Adventsgranen upp av Henric H och Reidar Karlsson och den lyser upp i vintermörkret. En ståtlig gran doneras varje år av väl utvalda skogsägare.

Ideellt arbete

H��garna Hembygdsförening har aldrig satsat på att samla på gamla saker. I stället har många timmar ideellt arbete satsats av många entusiaster under åren, inte alla nämnda, men ingen glömd, för att uppfylla föreningens ändamål om att tillhandahålla lokaler för ortens föreningsliv, att inom orten verka för att natur – och kulturminnesmärken bevaras och för fördjupad kunskap om, och kärlek till hembygden.

I år firar Högarna hembygdsförening 50-årsjubileum. Samlingslokalen står åter nymålad och fin, redo för en ny 50-årsperiod när vi får träffas och ha roligt. Det var väl en evig tur att Gammal-skola fick vara kvar!

Högarna 22 augusti 2008

Nuvarande styrelse:
Evy Johansson, ordf, Ann-Margret Ahlin, sekr, Inga-Lill Karlsson, kass��r
Susanne Larsson, Birgitta Erkebo, Mariana Sundin, Maj Hemmingsson och Britt-Inger Sundin.