Brännagården

Egen hemsida: http://www.brannagarden.se

I samband med diskussionerna om familjebostäder framhölls vikten av att vi också ville behålla våra ungdomar och äldre i byarna. När de tre enfamiljshusen byggts av BYSSBON, ansåg man att kommunen borde kunna gå in och bygga små, billiga bostäder för yngre/äldre. Långa och segslitna förhandlingar mellan kommunen och dess bostadsföretag inleddes, men bostadsföretaget vägrade gå in i projektet. Slutligen fick kommunalrådet Gun-Britt Mårtensson bostadsföretaget Riksbyggen att nappa på projektidén.. Kommunen köpte tomten invid Gamla Skolan, Korsmyrbränna 6:1, av Sven Jonsson. Det behövdes ytterligare litet mark, och Ture Olofsson lovade sälja en bit av grannmarken. Detta föll dock på att Olofsson inte ville upprätta något skriftligt avtal, och ärendet blev liggande till dess byssbomedlemmarna tog beslutet att än en gång bygga i egen regi.

Brännagården, som huset skulle komma att döpas till, ritades av Henrik Olofsson, samme arkitekt som hade ritat enfamiljshusen. Vi hade tänkt oss ett envåningshus med ca 6 lägenheter, men han ritade ett mycket vackert hus i två våningar, som passar utmärkt i landskapsbilden. På grund av lånebilden blev det förmånligare att göra fler, mindre lägenheter, så huset fick 9 lägenheter på omkring 40 m2, med kombinerat kök och vardagsrum samt ett sovrum och stor balkong, stor samlingssal, välutrustat kök och tvättstuga samt hiss. Med facit i hand vet vi, att det hade varit bättre om några lägenheter varit litet större. De anses for små av par som vill hyra bostad.

Vi ger oss inte!

Det byråkratiska krånglet fortsatte även vid byggandet av Brännagården. Vi skulle inte få bygga på den tomt vi köpt av Severin Erkebo och som låg högt och vackert. Stadsarkitekten ville hellre att bygget skulle ligga i en sanka nära vägen eftersom “pensionärerna inte skulle orka gå uppför backen”. Vi vägrade, och tiden gick. Till slut sade kommunalrådet till stadsarkitekten : “om vi är tjuriga, så är de ännu tjurigare i Högarna” Vi fick bygga på den tomt vi sett ut och bygget påbörjades i nov 1993. Denna gång anlitade vi byggföretaget PEAB och huset byggdes av block som tillverkats i Pilgrimstad.

Kommunen gick i borgen för bygget, efter vissa diskussioner i kommunfullmäktige där någon ledamot ansåg att vi först måste visa upp hyreskontrakt för lägenheterna. Över 20 personer tecknade kontrakt med föreningen. Det låg litet av protest mot ledamotens njugga inställning till landsbygdsverksamheten i denna aktion.

Första hyresgästen flyttar in till påsk 1994

Redan innan huset var riktigt klart flyttade den förste hyresgästen, Kurt Hjort från Hammerdal in, vid påsktid 1994. Före byggstarten fanns en kö av äldre byinvånare som ville flytta in på Brännagården, men innan huset stod klart hade tre av de intresserade pensionärerna dött. BYSSBON lyckades i början inte hyra ut mer än 5 lägenheter i Brännagården samtidigt.

Byggkostnaden uppgick till 5,6 miljoner kronor, och hyrorna ligger på ca 3 800 – 4 000 kronor. Föreningen fick ett stimulansbidrag från staten på 500 000 kronor, vilket fick användas fritt i Brännagårdens verksamhet. Tack vare detta kunde hyresförlusterna under åren täckas.

Lägenheterna i Brännagården är också lämpligt stora för ungdomar, men när vi försökte få in ungdomar i de tomma lägenheterna, ansåg dessa att hyran var för hög, då de även måste pendla till arbetet. Ett erbjudande om halvering av hyran för ungdomar under 28 år, gav tyvärr inte heller något gensvar.

Kommunen hyr korttidsplatser

Med jämna mellanrum kom frågan om möjligheter att hyra ut korttidsplatser till kommunen eller någon annan akt��������������������������������������������������r upp. Den 11 november 1996 anordnades ett möte p�� initiativ av Christer Åkerlind, Omsorgsnämnden i ����stersunds kommun, mellan representanter för kommunen och för BYSSBON. Kommunen var intresserad av att hyra de 4 tomma lägenheterna för korttidsboende i 1 -2-veckorsperioder. Människor som vårdas hemma behöver komma utanför hemmet ibland och de anhöriga skall kunna byta miljö. Frågan diskuterades i föreningen och hyresgästerna på Brännagården ställde sig positiva till ett försök. Projektet skulle innebära ökade arbetstillfällen i byarna. Det finns många i trakten som har erfarenhet från sjukvård och omvårdnad.

1 december 1997 startade en försöksverksamhet, där Östersunds kommun hyrde 3 lägenheter för korttidsboende. Från januari 1999 utökades verksamheten och kommunen hyrde 5 lägenheter. Försöket har hittills slagit mycket väl ut, även om dygnskostnaden anses väl hög. Gästerna och kommunen tycker att kvalitén på omsorgen är bra och de erbjuds många möjligheter till aktiviteter, social samvaro och ett hemtrevligt boende.

10 heltidstjänster finns numera på Brännagården, som också sk��ter hemtjänsten i omr��det.

F��ngarna p������ Fortet

Parallellt bedrevs en verksamhet med rörelsehindrade ungdomar, kallat Fångarna på fortet. Ungdomarna gick 2 gånger per månad i Högarna skola torsdag och fredag. Kvällsaktiviteter och övernattning ordnades på Brännagården.

Omsorgskooperativet Brännagården bildades 4 november 1998
och kooperativet övertog fastigheten och verksamheten från BYSSBON.
Brännagårdens telnr 0642-41060